För er som var på någon av föreläsningarna på Partille arena kanske kommer ihåg att jag där berättade om mitt examensarbete. För er andra så heter jag Sara Hellman och är nu färdigutbildad jurist. I min examensuppsats som utredde jag huruvida en vanlig avtalsfullmakt är giltig efter att en framtidsfullmakt har trätt i kraft, vilket än så länge är en oklar fråga. För er som vill läsa uppsatsen kan maila till desiree@fjallmans.se som mailar den i sin helhet till er.
I min examensuppsats är slutsatsen att en vanlig avtalsfullmakt inte upphör att gälla för att fullmaktsgivaren blir så pass beslutsoförmögen att en framtidsfullmakt träder i kraft. Därmed inte sagt att beslutsoförmåga hos fullmaktsgivaren inte har betydelse för den vanliga avtalsfullmaktens giltighet. Det finns flera anledningar till detta. Jag kommer endast att göra en enklare sammanfattning här.
Fullmakt kan enkelt förklaras som ”fullmaktsgivarens viljeförklaring”. Det är genom fullmakten som fullmaktsgivaren förklarar vad denne ger fullmaktshavaren i uppdrag att göra och inte göra. Följer inte fullmaktshavaren dessa instruktioner kan fullmaktshavaren bli skadeståndsskyldig.
Trots att fullmaktsgivaren genom viljeförklaringen sätter ”ramen” är inte viljeyttringen i sig avgörande för rättshandlingens giltighet. Det är vad tredje man, dvs den som rättshandlar med fullmaktshavaren, förstod eller borde ha förstått vid rättshandlingen som är avgörande för om rättshandlingen är giltig eller inte. Viljeförklaringen kan på så vis anses få en underordnad betydelse framför vad tredje man (den som skall ge eller motta en prestation gentemot fullmaktshavaren) skulle ha förstått. Ett av argumenten är på så vis att den vanliga fullmakten som funktion inte ger utrymme till att ta hänsyn till fullmaktsgivarens beslutsförmåga då det ligger bortom det tredje man direkt kan se eller förstå. Skulle tredje man behöva undersöka om fullmaktsgivaren är beslutsoförmögen i varje fall skulle, enligt mig, meningen med fullmakten försvinna. Då tanken är att fullmaktsgivaren själv inte skall behöva ha kontakt med tredje man. Hur skall ens tredje man kunna undersöka fullmaktsgivarens beslutsförmåga?
Dessutom står fullmaktshavaren ansvaret för att ha en giltig fullmakt. Det kan därför ifrågasättas vilka som skulle vilja ta på sig uppdraget att vara fullmaktshavare om man riskerar att bli skadeståndsskyldig om det visar sig att fullmaktsgivaren var beslutsoförmögen när en rättshanding vidtogs. Man kanske frågar sig då vilken fullmaktshavare som inte skulle upptäcka när fullmaktsgivaren inte kan ta sina egna beslut, speciellt om fullmaktshavaren är någon inom familjen. Det man måste tänka på då är att fullmaktsinstitutet även används av företag då de som fullmaktshavare kan hjälpa kunden (fullmaktsgivaren) att byta exempelvis byta elavtal. I en sådan fullmaktssituation känner fullmaktshavaren inte till fullmaktsgivarens situation.
Det finns inte heller något rättsfall som talar för att en vanlig fullmakt upphör att gälla för att fullmaktsgivaren blir beslutsoförmögen. Det rättsfall som berör frågan är från 1970 och talar för att en vanlig fullmakt ändå gäller när fullmaktsgivaren blir beslutsoförmögen. Det kan ändå ifrågasättas om det rättsfallet skulle fungera som stöd i domstolen idag. Framförallt då samhället och lagen i övrigt såg annorlunda ut då, men annat rättsfall som tydligt anger hur rättsläget set ut finns inte.
Som jag nämnde inledningsvis så innebär inte detta att fullmaktsgivarens beslutsoförmåga inte kan få betydelse, detta också med tanke på fullmaktens funktion. Då, som jag nämnde ovan, rättshandling med hjälp av fullmakt bygger på vad tredje man vet eller borde ha förstått så skulle utfallet bli ett annat för den tredje man som vet om att fullmaktsgivaren inte är förmögen att ta sina egna beslut. I de fall tredje man vet om att fullmaktsgivaren inte kan ta sina egna beslut skulle en framtidsfullmakt vara ett säkert kort att rättshandla med.
Sammanfattningsvis kan man säga att en vanlig fullmakt inte direkt blir ogiltig för att fullmaktsgivaren blir beslutsoförmögen. Däremot kan det få betydelse om tredje man visste att fullmaktsgivaren inte kan ta sina egna beslut. En framtidsfullmakt är i så fall att rekommendera.
Med vänliga hälsningar, Sara Hellman.